mjbn

Jag höll mig vaken med kaffe! typ mitt på dagen så åkte vi och träffa min bror och var hemma hos honom i västra Haninge! Långt åt helvete. Efter en stund så åkte vi vidare till MB hallen för att titta på lite a-lags hockey. Åhh älskar det verkligen! och inge fel att se sexiga gubbar Med utrustning! Så nu sitter jag och väntar på människan som behövde handla oxå! Han är lite långsam! 

 

Men en nu så ser jag han komma dags att köra lite nu

Alltså villa fantastiska vänner jag har! Man säger att i svåra utmaningar så märks det vilka som är dina Sanna vänner och vilket gäng jag har! nät det verkligen gäller så står de upp! Jag har skrivit att jag inte har någon att luta mig mot och jag menar inte att jag inte har er! Ni har varit underbara. Jag saknar bara någon som älskar min dotter på samma sätt som jag gör! Ni älskar min dotter men ni har inte samma relation. Men jag inser att jag bara behöver er! Ni erbjuder att ställa upp som sällskap, låna ut eran axel och visa all ilska, sorg mot er! 

Allt man behöver är en sann vän och jag har en hel bunt av dom! Jag älskar er!! 

Min familj, är oxå helt fantastiska! Ni ger så mycket stöd och omsorg! Ni alla som hört av er, ställt upp på mig och C ni kommer förevigat alltid finnas där i hjärtat! Puss Alla Mina fina!

Fredag den 25 oktober, det är fredag och redan oktober. Slutet på oktober var har tiden tagit vägen? det slog mig idag att det redan är oktober att 10 dagar av antibiotika behandling har löpt ut men det är inte bra. Vi var till läkaren och man ska göra röntgen i nästa vecka. Det är en befrielse att de vill gå vidare och ta reda på vad tröttheten och huvudvärken beror på men.. När jag frågar läkaren vad är det ni kommer leta efter så säger hon att de kan med röntgen se trycket i huvudet men även om det växer något där, sen så säger hon ska jag vara ärlig så letar vi efter TUMÖRER. Ja juste nu kommer de leta efter min största mardröm, cancer. Det blir ju skönt om man kan utesluta Cancer men tills man vet svaret så ökar klumpen i magen och jag känner mig spy färdig. Mitt liv är kaos och jag vet ärligt inte hur jag riktigt ska hantera allt som händer men försöker göra det där lilla extra och inte missa något.

varje litet leende som skapas vill jag bara lägga på bild. Jag är så jävla rädd just nu att jag ska förlora min största kärlek i det här livet. jag försöker tänka på att det behöver inte vara något jätte hemskt, det kan vara vad som helst.

Tankarna går och kan det verkligen vara cancer, hon är ju bara 3 år, klart det inte är cancer men så kommer man på att det går ju visst det finns många barn som drabbas men varför skulle mitt barn ha det, klart hon inte har det, men varför skulle det inte vara möjligt bara för att hon är min dotter?! Tankarna är många och vart hittar man svaret?! Jag vill inte vänta tills nästa vecka fast det är ju ganska skönt för  just nu  räknas hon ju som frisk eller hon har ju inte cancer iaf. Ja typ så går tankarna och ärligt så låt mig bara vakna upp av denna mardröm. Jag vill bara att allt ska vara bra, att inget av läkarbesöken har existerat att allt bara var en stor jävla mardröm.

Det är så sjukt hur fort min energi tar slut. vill sova. önska att jag hade M här som får mig att bli bättre.. men jag orkar inte ens ringa för att be honom komma,Jag orkar inte åh.

Här står jag, där ligger hon. Det regnar utanför, mörkret har lagt sig över stockholm och jag står vid fönstret i Cornelias rum på sjukhuset. Tiden står stilla på sjukhus, världen utanför lever på precis som vanligt, precis som om inget har hänt men här står jag och har min dotter liggandes i sängen. Hon har ont men jag kan ingetting göra, hon är sjuk men ingen vet varför. Det är då det är ganska skönt att tiden står stilla här. men samtidigt så rinner tiden i väg för alla utanför sjukhuset och den tiden ska vi ta igen men kan man det?
Sjuksköterskor kommer in för att ge dropp och smärtstillande och det jag kan göra är att se på. Man tar nya prover, nya tester för att se vad det här beror på. men ingen vet. Att se sitt barn lida, att veta att det är något med sitt barn men man vet inte vad, är det värsta som finns. Cornelia har ju varit sjuk ofta men då har man fått en diagnos och då kan man leva utifrån diagnosen, men idag har vi ingen diagnos. Hon har sådan smärta att hon kräks..
Vi lever på en skör tråd och orken tar slut, fajten om att få min dotter att må bra sätts på prov där vissa provocerar till sig uppmärksamhet. Jag skulle bara vilja berätta för de personerna att mitt liv har pausat från verkligheten, medan ert fortsätter precis som vanligt. Jag står här inte du! Min Vardag är just nu att försöka göra livet så likt sig som möjligt men det går inte för att min dotter är sjuk. Jag kan inte gå till jobbet som vanligt, inte lämna henne på dagis som vanligt och jag kan inte leva vårat liv som vanligt. Jag eller VI får försöka göra allt så gott det går. Vi lever ett helvete för tillfället. Medan du som provocerar gör saker för att jävlas. Tänk om du stod här, fanns här så hade min ork kunnat läggas på annat.
Mitt liv lever jag just nu på en lite skör tråd. Med en massa frågetecken.

Idag är det sjukhus besök som vanligt. fast idag är det en hel dag då vi ska träffa en specialist eftersom Cornelia hade lite lågt immunförsvar.

ska se om jag orkar avsluta detta inlägg. har oftast lite ork men efter enstund dör det ut på en gång. Det är väldigt mycket just nu. Cornelia blev inlagd på sjukhus i torsdag efter att kräkts och skrikit konstant att hon hade ont i huvudet. Maktlös som man känner sig och ett tag ville jag bara ringa efter ambulans. Den smärtan hon hade var hemsk. Inne på sjukhuset så kommer vi direkt upp på avdelningen för att få vård. Jätte smidigt.. Men eftersom jag hade jobb så blev jag tvungen att lämna henne för att försöka hitta någon som kan ta över mitt pass, så när jag kom på jobbet fick jag ringa kollegor och lyckades få någon som hjälpte mig. Tillbaka på sjukhuset och de sätter dropp och ger cornelia smärtstillande. Dagen efter är hon lite piggare och vi får ta och åka hem. Eftersom man redan har en pågående utredning så ansåg man bara att C inte behövde akutvård längre. Genast hemma får hon ont i huvudet men inte så som det var då. Sover nästan hela tiden och imorse när vi vakna så hade hon så ont i huvudet, hon får smärtstillande men gnäller ändå på huvudet. när det var dags att åka till sjukhuset för att få hennes behandling så gråter hon konstant från dörren hela vägen till sjukhuset, jag får bära henne från bilen och precis utanför dörren in till sjukhuset så kräks hon ner oss båda två. in på sjukhus och vi hamnar inne på ett rum för att få vård. hon får mer smärtstillande och sin behandling och väntar på läkaren eefter 3 timmars väntan på läkaren och Cornelia är på fötterna igen så bestämmer vi oss för att gå men får med oss smärtstillande så var 3 timma ska hon ha medicin och förhoppningsvis så slipper hon den där värsta smärtan. imorgon ska vi in igen för att få behandling så då får vi se hur det är då. förhoppningsvis är det bättre.

Nu var det en jobb natt! Känns förjävligt! Skulle bara vilja vara hemma med Cornelia! Hon har haft sådan huvudvärk idag och varit trött så skulle verkligen velat vara hemma..  Men hur ska man göra?! Jag måste ju åka och jobba!  Blir väldigt jobbigt denna jobb vecka! Cornelia kommer att komma till mitt jobbigt morgon bitti så jag kommer inte få sova något för vi ska ju in till sjukhuset och få behandling! så när jag går av lördag morgon kommer jag nog vara helt jävla slut!  och då ska vi ju in på avdelning 74 för behandling visserligen varje dag men vet ibte hur jag ska orka! Men man gör ju det för att man måste...

jag är då trött, jah sover bara några få timmar! Cornelia mår inte så bra längre! Hon har så ont i huvudet vi vet inte om det har med undersökningen och göra! Vi får se! Blir bara något kort nu när jag skriver! Jag har ingen ork just nu! Känner ett tvång att skriva till visa dom inte frågar hur Cornelia ens mår så när de som bryr sig och frågar hittar jag inte orken att svara! Det är tur att det går att kopiera så det blir samma svar till alla! och tack till alla som finns och frågar Hut det är! Till er som lagar mat till oss, till er som försöker finnas konstant bredvid våran sida!  Finns inga bättre än er!  

till er andra dra rakt åt helvete!! 

Tisdag och Sjukhusbesök! klockan ringde kl 7 men jag hade vaknat till tidigare för att jag var så jävla nervös.. När klockan ringer så gör vi ordning oss och när vi väl kommer till sjukhuset så blir vi placerade i Lekterapin Men först får vi prata med sjuksköterska på mottagningen och får då även en massa emla plåster. på båda armvecken och sedan bdahänderna och ryggen. Vi får gå och sätta oss i lekterapin och så ropar läkaren upp oss efter en stund. Vi får prata med Läkaren och hon tycker att man defenitivt ska följa upp det här och se vad det beror på. Men vi skulle börja med en lumbalpunktion så cornelia skulle få lugnade.. Så får hon det och så säger de att ja nu från en kvart måste hon sitta stilla för hon kommer bli väldigt snurrig och kan även se flera stycken av dig. Så tänk dig som hennes första fylla och jag bara okej förstår.  har ju själv fått lugnande så vet lite hur det känns, men fan vad obehagligt det var att se henne bli så borta. det tog 5 min och helt lost. hon kastar sig ur min famn för att lägga sig i soffan. Men så ligger hon bara tittar upp i taket och gör inget svarar inte på tilltal så till och med de oxå satt i lekterapin börja titta till henne för hon såg helt död ut så jag lyfte upp henne och då börjar hon röra sig och hon sparkar och slår mig. Riktigt obehagligt var det. När det hade verkat tillräckligt länge så får vi komma in i undersöknings rummet en massa folk står inne och ska hjälpa till. Cornelia får välja musik men är ju så väck i huvudet så går ändå inte. De börjar med sticket men de fick inte ut någon vätska så de kunde inte ta reda på om det är borelia och efter det har gjort ett försök så pass länge att lugnandet hade börjat sluta verka. Så läkaren sa bara att tyvärr vi får inge prov men vi sätter en infart och ger henne en behandling som om det vore borelia. 10 dagars behandling på sjukhus för att sedan dag 10 sätta en diagnos om det är borelia. Är det inte det kommer man gå vidare med utredningen.
Vi håller tummarna att det är där det tar slut efter behandlingen.!

Nu är jag så trött att jag inte ens orkar fortsätta skriva så vi skriver senare om resten som hände..

 

 

 

 

Ni vet när man ler utåt men insidan säger något annat. Jag känner mig ganska splittrad. Tårarna sitter i halsen, rädslan ligger i det där klumpen i magen och jag försöker verkligen bara leva, glömma oron men den finns där konstant. När får man sluta oroa sig över sitt barn? Det kan vara något litet och inget alls farligt.
Jag fick för någon dag sedan ett brev från dagis hur man uppfattar cornelia och tårarna börjar rinna när jag läser det och klumpen i magen blir större för det är ju sådär hon var förut?! Att inte veta vad som hände gör ju att jag känner att jag går under. Jag är ensam om att ta hand om allt det här. Jag får arbeta med allt själv. skulle verkligen behöva någon att luta mig mot. Det viktigaste jag har i mitt liv är Cornelia och jag vill ha tillbaka den tjej som gör allt så som en liten Emil i lönneberga.
Det snurar runt i huvudet en massa saker och en sak som kommer rullande om och om igen är när jag pratade med läkaren i torsdag och när man hör på hennes röst att det är något hon funderar över och var verkligen så att detta måste ses vidare av speciallister. Det skrämde mig, jag tappade orken.

Jag kramar och pussar och säger hela tiden att jag älskar dig Cornelia men ibland bryter jag ihop och då klappar hon mig på pannan och säger mamma du ska inte gråta, du får inte vara ledsen. Då förklarar jag för henne att hon inte gjort mamma något utan mamma är ledsen för att.. Mamma älskar dig och hon vill inte att något händer dig. Då kramar hon och säger jag älskar dig mamma.
Jag älskar henne mer än allt och jag vill göra allt.. Varje kväll och varje natt ligger vi och myser med varandra. Jag märker verkligen att jag ägnar mer tid åt livet. Att det finns inget viktigare än att få leva och älska. men det är ju där rädslan kommer in för du vill inte sluta leva och älska... 
Jag märker att jag själv inte vågar skriva det där ordet. Vad min största rädsla är. För det känns som om jag inte skriver det så kommer det inte att komma på tal..

Det värsta är ju att hennes symtom finns i så många diagnoser men min största rädsla är Cancer! Diagnosen Cancer passar ganska bra in på hennes symtom. min största farvåga. Troligen är det ju inte det.. det är säkert något riktigt litet som går och göra något åt men ja nu kommer det där menet igen men jag kan inte sluta fundera. 
Många gånger försöker jag få det till att jag bara inbillar mig att jag ser syntom som inte finns för ibland är hon ju så glad men så kommer det något som direkt säger att det här har aldrig varit Cornelia. hon sov middag idag igen och sover redan. igår sov hon middag i 4 timmar typ och sov redan kl 20 fast hon då sov middag fram till kl 5?! och samma sak här nu! hon sov fram till halv 5 eller vad klockan va! 

 

Nu helt plötsligt känner jag mig tom. får knappt fram ett ord att skriva för nu tog orken slut. Jag vill ha tisdag här nu så provernas kan tas och jag förhoppningsvis får svar.

Hemma med en sjuk cornelia. Just nu ligger hon och sover och jag vaknade för en stund sedan och ska börja städa.. Blev vabb för mig inatt som kommer hon har tydligen inte sovit alls inatt som var. så himla typiskt med vad ska man göra. Blir en mysig fredags kväll i soffan med min älskling.
Ja idag ringde även sjukhuset och meddelade att vi har fått en tid kl 9.00 på tisdag. så nu blir det bara vänta och se hur de bedömmer henne.

regnet faller, faller som

även mina tårar gör. Jag känner mig svag och jag hade behövt någon att luta mig mot! Jag behöver ha någon som förstår min rädsla! Någon som är lika rädd som jag.. 

jag står ensam genom

det här och jag försöker verkligen stå upp och ta hand om allt. Jag färsöker sköta mitt jobb och dra in alla pengar, medan jag få även försöker ta hand om cornelia! Jag får inte visa min rädsla för det kan påverka henne!! Hon är allt och nu går hon igenom extremt mycket! Och man känner sig så maktlös! Jag ska försöka att inte tänka 

men det ät svårt! 

men igår mådde Cornelia inte så bra! hon har troligen fått en förskylning igen! för några månader sedan spelade det ingen roll om hon hade lite feber hon sprang runt som en galning! Men inte längre? Nu bara Stattin framför ipaden och bara satt timme efter timme! Jag tittar på henne och rör knappt en min! Idag eller igår blir det ju nu så hade hon huvudvärk med det är svårt att säga det kan ju bara vara förkylningen! Men hon klagade även på magen! 

hon ville siva med mamma men istället måste jag sitta här på jobbet! det kommer visserligen bli så att hon får komma direkt till mig när jag slutar jobbet för att ta hand om henne så det kommer bli en tuff dag eftersom jag vakar på natten och behöver sova eftersom jag då jobbar natt igen! Ja och då kan man ställa frågan varför jag inte vabbar istället men jobbar bara en natt sedan är jag ledig i 5 dagar igen! Och hon har det bra hos hennes mormor en natt!

 

 

 

Snart att ska jag ta mig och städa lite här innan jag går av jobbet! Nu börjar jag bli trött som fan Så måste hitta på något så att jag håller mig vaken!

läkaren ringde idag! Man såg inge på proverna förutom att borrelian visade att de var lite förhöjt men de tycker Cornelia har för många symtom för att det inte skulle vara starkare och verkligen visa på borrelia! Alltså man kunde inte utesluta borrelia men det visade ändå inte på det! Så vi fick en akut remiss till Södersjukhuset Till en avdelning på barnsjukhuset! Och genast blev klumpen i magen oerhört mycket större! Åh slut på energi!

Molnen ligger stilla på himmelen! Höstens mörker har slagit till och det har börjat bli kyligt och ruskigt. En kort sekund så känns det som världen stannade! Jag bär på en rädsla som tar musten ur mig. Bara för en liten stund så stod jag på altanen och hörde inget mindre än radion som fanns i bakgrunden! det kommer upp en låt på lugna favoriter och nackskinet reser sig. Jag inser att jag för en kort stund fick andas in och känna att jag lever som om varje dag blir den sista! Jag har inprincip allt jag velat ha, allt jag strävat efter. Jag har många mål till som jag vill nå innan mitt liv tar slut men några av mina mål har jag redan nått. om mitt liv avslutas imorgon har jag ändå följt mitt hjärta. Jag har gjort hemska saker, jag har gjort saker jag ångrar men det är ju det jag även tar som lärdom! Jag kan inte påverka andra än mig själv! Jag har förändrat mig själv! tidigare idag under en promenad så går jag i skogen med musiken i öronen. Jag är som i en annan värld. Jag förstår hur viktigt det är att leva i nuet! Att komma ner till verkligheten och förstå att aldrig glömma livet vi lever och att inte gå miste om det som händer här och nu.

Det finns viktigare saker än att skapa konflikter med andra. Lev för de du älskar istället. Och försöker du förändra någon annan så måste du bara förstå att du har inte valt rätt. För som sagt du kan bara förändra dig själv och det menas att du fortfarande ska vara dig själv! Men att se andra möjligheter! Det finns ju inte bara en väg att gå. 

jag stannade upp och lätt klockan stanna till för att känna efter vad som är viktigt! Det var inte viktigt att ta fajten med någon som inte fajtade tillbaka. Men det var även när jag tänkte till som jag släppte fajten för att ta en annan. 

Jag vill älska hela livet! Jag vill vakna upp på morgonen utan någon dåligvibb eller rädsla. 

Jag vill att även höstmörkret ska få mig att älska livet! Jag vill känna frihet och jag vill bli älskad! 

Jag förändrades för att bli fri, för att kunna bli älskad och för att njuta varje liten bit av livet!

 

jag älskar livet, jag älskar min dotter så förbannat mycket! Jag håller tummarna att vi får leva och älska livet i så många år till Och att vi båda får hitta ännu mera lycka. 

 

 

 

My heart will always belong to you..

 

 

Hon som gjort mig till den lyckligaste på denna jord.

En måndag som bara rullat iväg. Jag hinner ju inget alls först det var dags att springa på hockey träning och när träningen var över ville min lillasyster komma och äta middag så blev en liten måndags mys med Cornelia och Sara. Men så helt plötsligt kollar jag på klockan och inser att klockan är halv 10 och vad har jag gjort idag mer än att ringa en massa ärenden?! jag skulle hunnit plugga.. Det får bli imorgon men då ska jag även städa hela huset och sedan ska jag åka till bredäng för att se min lillebror spela i Mälarhöjden/bredäng.. Så fick jag med mig Natalie på det så vi ska få titta på Snygga Grabbar med utrustning..
Så har den dagen gått as fort oxå sedan går jag ju på igen natten till torsdag så känner mig lite stressad.. måste vänd på dygnet imorgon så jag orkar jobba natten på onsdag.. Sedan går jag inte av först på lördag morgon. så tufft, ja lite så.. trött av att bara tänka på det...

En flitig dag. Jag och Cornelia var på gymnastik där jag var ledare och cornelia gymnast. trötta blev vi båda två.. Alltid så skönt att se när Cornelia ler och kämpar. Cornelia är en riktigt kämpe och hon älskar söndagar då hon får gå på gymnastik. Hon gnällde på huvudvärk några gånger men körde på ändå och det är typiskt cornelia att ge allt även om hon inte mår bra..
Jag Märker att jag själv har blivit ännu mera "mamma" efter allt med Cornelias symtom.. Jag är livrädd att det skulle var något alllvarligt och känner att jag måste ge allt jag har för att inte gå miste om något.. Att se henne le gör ju så att allt känns så mycket bättre även om magen gör ont. Hjärnan tänker ibland allt det negativa som det förhoppningsvis inte är.. Men vad skulle jag göra utan min dotter? Jag tänker verkligen det värsta tänkbara Men det är väl mer för OM det skulle vara något allvarligt så är jag beredd på en gång att göra exakt allt för att det ska bli bra.
Men det är ju oxå varför det är så skönt när man ser all glädje och hennes lycka när hon får gå på gymnastiken.
Just nu försöker jag göra allt för att glömma bort. ha saker att göra..

 

 

och så slog det mig att det är idag för 6 år sedan då jag förlorade en son.. visserligen under graviditeten i v 20.. Men så får jag 6 år senare reda på cornelias provsvar och allt sånt. så jävla typiskt och den 4/10 kommer aldrig vara min dag.. vad är det den här dagen vill mig?!

jag hade redan igår börjat känna oro! För något är fel! Något är inte riktigt som det ska och jag fick beskedet av läkaren idag! Något är det som inte stämmer! Cornelia kan vara allvarligt sjuk! Man kunde se på prover som vi tidigare tagit att de visade på att hennes immunförsvar inte är tillräckligt bra! Och eftersom hon har varit väldigt sjuk tidigare med njurbäcksinflammationer och vattkoppor flera gånger och lunginflammationer några gånger så ville man ta kontakt med en specialist läkare på sascha barnsjukhus för att ge henne sprutor med lite immunförsvar! 

Men immunförsvaret har inte med att hon är trött det är något annat! Och vad vet vi inte! Leukemi kan man avskriva då testerna varit bra vilket känns så skönt! Men då kommer ändå tankarna på vad det är som gör henne så himla trött! Hon kan ha varit vaken en timma och ber om att få gå och lägga sig! Hon går och sover direkt efter dagis och skriker om att få gå och lägga sig! Säger mamma jag vill sova! Ska vi åka bilen så säger hon mamma jag ska sova i bilen bara en liten stund! Det här är inte min dotter hon har ju i vanliga fall dragit musten ur mig! Tagit allas energi men så helt plötsligt i augusti så var hon så trött Som bara blivit värre och värre! Igår tex somnade hon halv 5 och sov hela natten. I början var det lite skönt att hon inte var så intensiv men idag sitter hon bara och tittar på tv om hon inte sover! Gnäller på huvudvärk magvärk och ryggvärk! Jag känner mig så tom och försöker hitta någon trygghet så jag slipper bära på räddslan! Min underbara älskade flicka! Har vi tur är detta en borrelia infektion som går att behandla men om det inte är det var är det då? Man ska göra en 3D röntgen på hjärnan som man bara gör i akuta fall! Och har vi inte fått någon tid och hon kommer upp på natten med huvudvärk så är det bara att åka in Akut! 

Jag hippas att det är borrelia och att hon då återhämtar sig direkt! Men vad händer om det inte är det? 

 

Åh min älskling har somnat! Vi hann knappt mysa! :(

deT tar att gp upp med tuppen! Vilket vi ska göra imorgon med! Usch! Men imorgon slutar jag tidigt så då får vi mysa imorgon :)