mjbn

En flitig dag. Jag och Cornelia var på gymnastik där jag var ledare och cornelia gymnast. trötta blev vi båda två.. Alltid så skönt att se när Cornelia ler och kämpar. Cornelia är en riktigt kämpe och hon älskar söndagar då hon får gå på gymnastik. Hon gnällde på huvudvärk några gånger men körde på ändå och det är typiskt cornelia att ge allt även om hon inte mår bra..
Jag Märker att jag själv har blivit ännu mera "mamma" efter allt med Cornelias symtom.. Jag är livrädd att det skulle var något alllvarligt och känner att jag måste ge allt jag har för att inte gå miste om något.. Att se henne le gör ju så att allt känns så mycket bättre även om magen gör ont. Hjärnan tänker ibland allt det negativa som det förhoppningsvis inte är.. Men vad skulle jag göra utan min dotter? Jag tänker verkligen det värsta tänkbara Men det är väl mer för OM det skulle vara något allvarligt så är jag beredd på en gång att göra exakt allt för att det ska bli bra.
Men det är ju oxå varför det är så skönt när man ser all glädje och hennes lycka när hon får gå på gymnastiken.
Just nu försöker jag göra allt för att glömma bort. ha saker att göra..