10 December
Ingen förstår mig! Jag blir så jävla tom och känna hur ångesten kryper upp. jjag känner hur kroppen börjar säga ifrån och hur den bara önska att allt bara var en mardröm.
Jag nyper mig själv och förstår att det är ingen mardröm, det är verkligheten. Håller jag på att bli psykisk sjuk?! eller vad försigår? Jag har ingen aning.
Det kanske är så att jag håller på att bli sjuk?. Jag vill itne känna såhär. Jag vill kunna vara Malin igen! jag vill känna att drömmarna kommer närmare och närmare verklighet. Som det är nu är det verkligen omöjligt. Jag kan bara inte känna såhär.
Hur ska jag hanskas med en pappa som Cornelia har?! Jag menar jag har ingen blekaste aning om hur det är att ha separerade föräldrar eftersom mina lever ihop. Utan erfarenhet går det att lösa?
Det är inte bara det utan den jävla falska sida. Ingen vet eftersom allt sker med stängda dörrar. så fort dörrarna stängs kommer det fram en sliski äcklig typ som bara är ute efter att försöka lyckas förstöra för andra. men helt otrolgit att ingen ser vad jag ser eller är det bara så att de försöker att tycka att det är okej att göra allt.
VARFÖR är det INGEN som ser ?! VARFÖR såg jag inte det här innan ?! jag hade kunnat leva utan den här känslan och den här besvikelsen. Men det går inte. Jag har skaffat mig ett barn med honom jag får helt enkelt leva med det. Men ändå hur ska jag kunna försöka när allt han gör är att försöka äckla mig. ( förlåt men) han får mig att återuppleva en del hemska minnen jag har sedan några år tillbaka. Dom minnerna vet han om men ändå gör han det här. jag ställer mig frågan igen, hur långt kan man gå för att jävlas?! hur mkt ska jag behöva ta? Jag är hans barns mamma han borde respektera mig. Visst jag borde respektera honom på vissa saker kan man tycka. men det har gått så jävla långt nu?! vad fan jag har varit med om ett antal otroheter mot mig, kallat mig ett antal saker( hora, slampa, slyna osv.), det som hände på BB och så är det ännu mer saker som jag inte vill skiriva just här och nu. Men att ställa sig upp varje gång han sparkat på mig. Men jag har alltid lyckats ställa mig upp igen. jag har låtsas som allt är super bra. bara för att jag älskat honom så otroligt mkt. Men när jag förstod att det här är inte ett förhållande, när jag lyckats ta mig ur så har jag bara fått leva med en helt annan skit. Det har varit från att kalla mig saker till att sprida falska rykten. Vill ha min dotter som han verkligen skiter i varannan dag.
Jag är stark och jag ska ta mig högst upp. Jag vet att de som verkligen stöttat mig i det här är guldvärda! känns otroligt skönt att ha er.
Deet finns en tjej som jag kommit väldigt nära som jag bara kastar allt på. men hon är en underbar tjej och hon har ett par vingar tror jag, För en sådan underbar människa som ställt upp så mkt är helt fantastiskt.
K Y / Malin
Jag nyper mig själv och förstår att det är ingen mardröm, det är verkligheten. Håller jag på att bli psykisk sjuk?! eller vad försigår? Jag har ingen aning.
Det kanske är så att jag håller på att bli sjuk?. Jag vill itne känna såhär. Jag vill kunna vara Malin igen! jag vill känna att drömmarna kommer närmare och närmare verklighet. Som det är nu är det verkligen omöjligt. Jag kan bara inte känna såhär.
Hur ska jag hanskas med en pappa som Cornelia har?! Jag menar jag har ingen blekaste aning om hur det är att ha separerade föräldrar eftersom mina lever ihop. Utan erfarenhet går det att lösa?
Det är inte bara det utan den jävla falska sida. Ingen vet eftersom allt sker med stängda dörrar. så fort dörrarna stängs kommer det fram en sliski äcklig typ som bara är ute efter att försöka lyckas förstöra för andra. men helt otrolgit att ingen ser vad jag ser eller är det bara så att de försöker att tycka att det är okej att göra allt.
VARFÖR är det INGEN som ser ?! VARFÖR såg jag inte det här innan ?! jag hade kunnat leva utan den här känslan och den här besvikelsen. Men det går inte. Jag har skaffat mig ett barn med honom jag får helt enkelt leva med det. Men ändå hur ska jag kunna försöka när allt han gör är att försöka äckla mig. ( förlåt men) han får mig att återuppleva en del hemska minnen jag har sedan några år tillbaka. Dom minnerna vet han om men ändå gör han det här. jag ställer mig frågan igen, hur långt kan man gå för att jävlas?! hur mkt ska jag behöva ta? Jag är hans barns mamma han borde respektera mig. Visst jag borde respektera honom på vissa saker kan man tycka. men det har gått så jävla långt nu?! vad fan jag har varit med om ett antal otroheter mot mig, kallat mig ett antal saker( hora, slampa, slyna osv.), det som hände på BB och så är det ännu mer saker som jag inte vill skiriva just här och nu. Men att ställa sig upp varje gång han sparkat på mig. Men jag har alltid lyckats ställa mig upp igen. jag har låtsas som allt är super bra. bara för att jag älskat honom så otroligt mkt. Men när jag förstod att det här är inte ett förhållande, när jag lyckats ta mig ur så har jag bara fått leva med en helt annan skit. Det har varit från att kalla mig saker till att sprida falska rykten. Vill ha min dotter som han verkligen skiter i varannan dag.
Jag är stark och jag ska ta mig högst upp. Jag vet att de som verkligen stöttat mig i det här är guldvärda! känns otroligt skönt att ha er.
Deet finns en tjej som jag kommit väldigt nära som jag bara kastar allt på. men hon är en underbar tjej och hon har ett par vingar tror jag, För en sådan underbar människa som ställt upp så mkt är helt fantastiskt.
K Y / Malin
Kommentarer
Trackback
