mjbn

Jag använder denna blogg för att skriva ut hur det har varit i mitt liv och jag har aldrig ansett att mitt liv är hemskt på något sätt och viss. Men när jag tänker tillbaka om allt jag varit med om som gjort mig så stark och gör att jag kan bli en fantastisk mamma. Jag ser det ljusa i allt de mörka och kommer använda allt negativt i mitt liv till något positivt.

det är snart 11 år sedan min farfar gickbort i cancer han skulle bli 53 det året och jag hann dagen innan fylla 10 år. På min 10 års dag så var min farfar så otroligt sjuk och orkade inte komma till mitt kalas så vi gick till honom istället.  vi fikade och prata med farmor medans vi var där för Farfar han sov precis när vi ska bbörja röra oss hemåt så vaknar han upp precis som att han visste att han måste få säga hejdå. jag kommer ihåg kramen ännu idag hur hårt han kramade oss den kramen glömmer jag aldrig. Men det jag inte visste då var att denna kram var den sista kramen jag skulle få av honom. 
Dagen efter höll min farmor på att flytta då dom ringer från hemmet min farfar bodde på, jag ser hur min farmor sätter sig ner på sängen och gråter. jag förstod det gjorde jag, något var det. så jag går och hämtar min pappa och säger att farmor gråter och han går dit och frågar vad det är och hon berättar att de ringde och sa att han inte hade så långt kvar så vi bestämmer oss för att åka på en gång.
När vi kommer dit så ser vi hur han hostar upp blod och bara ligger där i sängen en sjuksköterska tar hand om honom och torkar bort blodet runt munnen på honom.
vi drar hem och äter en stund och har med oss mamma som tvingade oss ditt så fort vi kunde.. Hon förstod att slutet var nära, visserligen gjorde pappa och min farbror det oxå men det var nog för jobbigt att inse att det skulle vara den dagen han skulle försvinna från våra liv.
Jag minns inte hur länge vi är där efter maten men jag minns att jag fick träffa en läkare för att jag hade så ont i magen och när vi återvänder in till farfars rum så tar han sitt sista andetag. jag vill minnas att han avled kl 20.10 på kvällen. efter ett tag går vi hem med brustna hjärtan och bara en massa tårar. En otrolig viktig person i mitt liv försvann och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Jag lever varje dag för honom och vet att jag alltid kommer bära honom med mig resten av mitt liv.


En annan händelse; Jag gick i femman alltså var jag 11 år då det var en granne till mig som var många år äldre än mig säkert över 18.. han börja trakassera mig sexuellt. han hade fönstret mot lekparken där vi bodde där han satt i. ropade på mmig och sa hur snygg och hur söt jag var. detta hände varje gång jag såg honom. Jag var itne den ända utan det var fler tjejer på min gård som han hsöll på så med. Men när jag började sexan så gick det så långt att han stod och vänta på mig på rasterna och ofta på rasterna spelade jag basket och han kom dit och börja ta på mig och ville kramas hela tiden. Han stod och vänta på att jag slutade så han kunde följa efter mig så till slut så fick min mamma säga till skolan att se till att han inte var i närheten. Men eftersom vi var grannar så sluta inte trakaserierna utan han fortsatte.
En dag så var jag med min dåvarande bästa kompis när han såg att vi var där och han kom ut och skulle "kramas" han springer efter mig försöker ta min hand försöker hålla fast mig då min bästa kompis i en blomma och säger att han ska få en sak av mig och han går mot henne och hon tar frma blomman och smäller den i ansiktet på honom. han bli jätte sur och springer efter oss men vi han komma till en tryggplats där han inte kunde röra oss. Men hur många gånger som helst har han gått effter mig och tagit på mig, han gjorde mig rädd. väldigt rädd. jag gick omvägar om jag såg honom vara där jag skulle förbi.  Han var flera gånger med en kompis som oxå var med när han antasta mig! Han tyckte det var okej och bara skratta åt händelsen. Han sa inget när han Pussa mig mot min vilja utan han lät honom hålla på, denna människa tog bort en del av min barndom.
tyvärr så fortsatte detta varje gång vi träffades. till och med nör jag var 16år träffade jag honom på bussen och han sätter sig bakom mig smeker mi i håret och säger Malin, hur är det. jag blev helt iskall i kroppen och han såg min räddsla och bara skrattar åt mig. ropar mitt namn ett antal gånger och pussar mig i håret. Jag lätt honom hålla på fram till att jag skulle av och var bara glad över att han itne följde efter, och nör jag träffa min kompis så stört pöla jag. var så jövla rädd att jag skaka.
men fortfarande när jag träffar honom idag så håller han på.  Jag är glad över att ddet inte har gått längre för jag vet om tjejer han våldtagit, slagit. Men ändå funnndera jag varför han gjorde det här och hur han varje gång stog och skratta.!


kommer mer lite senare ikväll måste fixa lite saker nu!



K Y / Malin