mjbn

Idag innan jobbet blev jag bjuden på middag och det var nog det godaste jag ätit på mycket länge! Sällskapet bestod av en riktigt super gullig man. Är nog lite betuttad i denna karl. Så när vi hade ätit och pratat och det var dags för att gå till jobbet så föreslog han att vi skulle promenera tillsammans till jobbet. Blev verkligen så där super mysigt. Säger så där super gulliga saker.  Att även mina vänner som får höra vad han skriver och säger smälter. Min kollega sa till mig när jag kom atT jag såg så himla glad ut och ja det är ju inte så kontigt. Han gör mig så glad. Är så olika alla jag någonsin träffat. Åhh så jävla myyys..

Jag har sovit så bra inatt! Jag har haft min älskling bredvid mig och bara mys. att få vara med de jag älskar gör mig så lycklig även om jag väntar in svar av läkarna så känns det just nu som vi kan leva lite liv. Vilket känns super skönt. Man behöver komma bort från det lite. 

 

igår var jag oroligt bortskämd och hade barnvakt var ute och gick en så mysig promenad. Hade super trevligt. Men det känns konstigt att göra sånna  här saker. Så har blivit lite bprtskämd :)

 

åh vad jag skriver goja.... 

Fan, fan fan!!! går just nu bara att säga. vågar jag chansa..

idag var vi över hos min dotters pappas farmor alltså gammel farmor. Cornelia prata på och skulle berätta allt. Efter massa prat och middag skulle vi träffa Johan och Natalie för att åka ut till djurö och träffa J. Vilket gick kanon bra 😉 en härlig söndag. Men när vi var på väg att åka hem så hade cornelia fått super ont och skrek och skrek så fick ge henne smärtstillande och så blir det nog att vara hemma från dagis, tur så jobbar jag ju inte först på frdag! 

snarT blir deT att gå till sängs så jävla trött . Plus så finns det inget att göra.

I all mardröm så finns det ljus. Jag vaknar lycklig, fick en så mysig kväll med så mycket skratt vilket jag verkligen behövde! 

Sitter hemma hos en kill kompis och dricker lite! pratar alkt mellan himmel och jord. Just nu så försöker  alla 4 killar att höja rösten mot varandra för de vet bäst ;)

så hamnade hag här en stund,  bara för att onte hamna i den diskussionen ;)

Det blev hockey ikväll. Värmdö möte MB. Älskar fasiken sport! Man. Blir så jävla lycklig. Tyvärr förlorade MB men det var en grym match.

direkt efter matchen blev jag tvungen att åka till jobbet, så nu sitter jag här. Precis suttit och pratat deeptalk med min kollega men hon fick ta och gå och lägga sig. Så nu sitter jag här själv uppe och funderar på vad jag ska ta och hitta på. Kanske ska ta och titta lite på viaplaY och få denna natt att rulla på. 

Jag ligger i soffan och vid fötterna sitter Cornelia och tittar på tvn, det är Dora på tvn, Cornelias favorit program. Jag sitter och tittar på henne varenda rörelse hon gör varje liten min, hon sitter precis som sin far,  jag säger till henne Gud så lik du är din pappa just nu och hon svarar nä med världens leende. Jag vet ju att hon inte har förstått vad jag precis sagt Men så lik hon är honom. 

Hon nämner honom, hon säger saker hur han är som inte riktigt stämmer men hon får faktiskt tro att det är bättre än vad det är. Egentligen skulle jag bara vilja säga rakt ut men vad tjänar det till? Han är inte här, han frågar inte hur hon mår. Jag blir ledsen och funderar på vad som faktiskt gick snett?! För ett år sedan var det jag som bad om att vi bara skulle vara vänner. Vi blev aldrig vänner, efter några månader eller typ 1 så stod jag och önskade annorlunda. 

Vår dotter blir sjuk och vi har nu spenderat snart en månad på sjukhus, inte konstant men fram och tillbaka. När Cornelia läggs in så tar jag f ram telefonen, skulle vilja ringa men vill inte väcka Cornelia som somnat så det blir sms till de som bör veta, de jag tror vill veta. Han blir en av dom, bara ett svar tillbaka att om hon är kvar imorgon så kommer VI, jag tar genast och svarar tillbaka vad han menar med VI, han behövde ha sin nya med sig. Hon skulle inte följa med in men sitta utanför, jag ställer mig frågan varför han då blev tvungen att säga vi. Dessutom inget hur mår min dotter? Jag ville sulà telefonen i golvet för allt kändes som han bara tog allt på skämt, när hans sedan säger att han kan inte gå själv för då kommer jag tro att vi har en relation fick mig bara att gråtskratta. Det är ett skämt, ettt skämt för honom. Det blev så jävla pinsamt. Här har vi en som skrivit till mig som skaffat olika facebooks konton för att få reda på information eller va det nu Var för anledning. Jag ärligt hade bara velat ha honom där som stöd, jag skulle så gärna vilja få ett stöd, vi är föräldrar till världens vackraste tjej och hon är sjuk. Jag skulle vilja ha någon som känner sådär som jag. Jag menar just att vara orolig över att förlora sin dotter, någon som vill göra allt för henne. Det hade känt så mycket lättare med någon att dela känslor med. Just nu kör jag själv, helt ensam om rädsla och sorg. 

en gång i tiden var han mitt allt, sedan så fick jag min dotter och hon blev det viktigaste i mitt liv. Allt har slutat i kaos. 

 

Att vara åter på jobbet, att försöka tänka på allt positivt efter allt det här.

Dt känns skumt att inte veta hur allt det här kommer gå till. Jag vill veta vad man har hittat så man kan fokusera på det man bör fokusera på. 

vet inte vad som händer och jag skulle så gärna vilja ha ögon på situationen.

 

Hej, det är Bodil från sachsska barnsjukhus, hur är det? :- jo det är väl bra. Vad bra.  Jo du vet jag sa senast vi sågs att röntgen såg bra ut men nu har man vid den noggrannare kontrollen hittat en förändring i Cornelias vänstra hjärnhalva!

det var ungefär så långt jag hann lyssna. Tårarna  slutade inte rinna och tankarna var inte många! Jag försökte lyssna på varje litet ord men det gick inte! Jag hör några få till saker, att man vill ha in henne i nästa vecka på ny röntgen och även en synundersökning.

min värsta mardröm har slagit in och vad gör jag nu? när jag från början fick hör. Att röntgen såg bra ut så kunde jag äntligen planera framtiden Men så kom samtalet som förändrade allt. Jag kan inte planera något just nu! För vi vet inte, det kan vara cancer chansen har ökat rejält och jag ser cancer som en dödssjukdom. Man överlever inte. Men jag vet Stt det finns fall där man intenlverlever. 3 år med cancer?! Är det rättvist då? Jag hoppas att en förändring kan betyda något helt annat men jag kan inte släppa tankarna. jag ser på Cornelia och tänker: tänk om jag inte får låna henne längre än såhär?! jag ska ha henne resten av mitt liv i livet med mig Så är det bara! Helt plötsligt så känns 24 timmar som världen kortaste sekund, samtidigt som

om tiden står stilla! Det finns inte tillräcklig med tid att hinna leva men att livet går inte att fortsätta för du kan inte leva som vanligt. 

Vi väntar på svar, men vill man verkligen veta?