.....................

Många blir chockade när de får höra att jag haft sex med 2 personer i hela mitt liv. Många reagerar postivit och tycker det är fantastiskt att det är så för att det är så himla svårt att hitta en tjej som inte velat fläka ut sig..
 När jag var som mest fast i # # # # # så sa vissa att du borde ligga runt Malin, se andra möjligheter, se att det finns  så många fler.. Jag kan förstå poängen med att ligga runt för att få lite uppmärksamhet. Men så pratade jag med johan om det här och han säger till mig, Malin vissa behöver få uppmärksamhet genom att ligga runt men du behöver inte det, Din blick gör att folk faller och du får uppmärksamhet ändå.. Han tycker jag kan charma och det kändes så skönt att han sa det.. för att uppmärksamhet får jag, och det jag har sökt är riktig kärlek, inte ett knull. Jag vill ha passion. Jag vill ha någon som bygger sitt liv med mig..
Tyvärr får jag svårt att lita på killarna just pga de som spelade med mig som att jag inte var någon vinst.
Jag flyger bland skyarna på grund av en person som får mig att känna mig som en prinsessa. Men jag vet inte längre, vågar jag ge honom det som någon annan har svikit? Jag har ju byggt upp mig själv till en ståtlig person som vågar visa vad hon tycker och jag vet att det gör så ont hos honom. för han vet att mitt hjärta finns hos någon annan som skadat mig, han vet att han slåss mot någon som inte fajtar tillbaka.. Och är det rättvist av mig? att inte ge den här personen hela mitt hjärta, hela mitt liv och ge upp drömmar,
Jag känner mig hemsk som människa, ska jag ge upp världens bästa man för att mitt hjärta blev funnet för många år sedan? Eller Ska jag hålla kvar i han och försöka släppa helt och förhoppningsvis kunna ge mitt hjärta till honom.
För problemet är inte att den mitt hjärta till hör vill ha mig eller att jag funderar på att han kommer vilja tillbaka för det vet jag inte kommer hända. Det är bara att jag inte har släppt min kärlek helt nnu till den personen och kommer aldrig kunna ge min kärlek till 100% och den personen förtjänar det. Men kommer jag någonsin släppa?

Ja vi får se,,,,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0