När hjärtat säger till får huvudet säga vad det vill...

Hur hanterar man känslor som dessa?..15 år och jag fann den där som faktiskt gjorde mig lycklig.. Han fick min hjärta att rusa och det kändes bara så jävla rätt från första dagen.. Jag upplevde att jag fann min stora kärlek och vart jag mig än vänder idag så är det ingen som får mig till att uppleva samma lyckliga rus jag hade med dig... Du fick mig att falla i en stor jävla grop som jag inte riktigt kommer upp från. Mitt hjärta är fast i dig och vill inget annat än att ha dig här bredvid mig. att kämpa igenom allt, att uppfostra Cornelia tillsammans..Men så har vi mitt huvud som vet vad du gjorde mot mig. du bröt ner mig totalt och det är kanske därför jag är kvar i den där jvla gropen som jag inte kommer upp ifrån... jag pendlar mellan att tycka vad jag tycker. jag borde bara släppa dig, men mitt hjärta vill inte släppa dig.. Det är ju därför jag om och om igen släpper in dig i mitt liv. senast här för några veckor sedan.. 
 
Jag var med Natalie vi hade det super trevligt men så helt plötsligt när jag hade parkerat bilen vid rusta så fick jag ett sms. ett sms från dig, förklaringar på att du ville ses och att du ville komma tillbaka.. att du saknar mig.. att du inte kan sluta tänka på mig.. mitt huvud ville inte tro på dig men mitt hjärta hade redan börjat rusa och där stod jag och tårarna börja rinna.. skulle jag våga ta dig tillbaka,skulle jag våga lita på att  det inte var ett spel? så jag frågade natalie vad jag skulle göra och hon sa det att välj det som känns rätt och det som kändes rätt var att du skulle komma över..vilket du gjorde. Jag kunde inte helt enkelt inte släppa dig. jag ville att du skulle stanna förevigt och jag ville att du skulle föralltid göra mig lycklig.. Jag trodde att det kanske skulle kunna funka för du kändes inte som förut.. du kändes bättre..  Jag tog chansen men några dagar senare vissar det sig att det var bara ord. det fanns inget bakom de där orden och det var inte så att du kunde säga det till mig när du kysste mig och sa att vi hörs sen.. Nej du gav mig ett  hopp, ett hopp om att du kände för mig som jag kände för dig.
Du gjorde det på ett fult sätt, men mitt huvud visste ju om det här. Jag är ganska van att få känna mig sårad så jag kunde inte hata dig efter det här. Tycker synd om dig att du inte tror mer om mig eller dig själv. För hur mycket jag än älskar dig så kommer du få gå vidare även om jag vill att vi skulle gå tillsammans. Men att du inte ens tycker att du är värd att finna lycka det är ju nästan det som är mest tragiskt. att du inte låter dig sjölv bli lycklig på riktigt.. ta inte in mig i leken om du funnit någon som gör dig lycklig för det är inte värt att offra någon sådär.
 
Gammal bild men betyder så otroligt mycket för mig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0