mjbn

Det börjar närma sig en träff med läkare! Helt sjukt var tiden har gått fort! Blev så sjukt nervös när jag kom och tänka på läkaren vi ska träffa. Sedan november så har vi fått vila från läkare och i det skedet hittat min stora kärlek så även om det finns i bakhuvudet så har vi fått vila från denna jobbiga situation, en situation som förändrade drastiskt mitt och Cornelias liv. Tankarna som snurrade runt om jag inte skulle få ha min dotter i livet eller inte. Att inte kunna titta en enda gång på Cornelia utan att få tårarna att börja rinna. Mitt liv kretsade runt hur jag skulle hantera situationen om det värsta tänk bara hände. Vad gör man om sitt barn dör? Vad gör man när sitt barn är svårt sjukt? Men efter att huvudet fått tänka klart så mitt i det kom J in i våra liv och jag fick någon att luta mig mot och något annat att tänka på. Någon som förstod och någon som ville stå med oss i allt detta. Så tiden sprang i väg men har aldrig känt mig såhär trygg! Även om jag är nervös så är jag lugnare i dag för jag har hittat någon som kommer finnas där för oss oavsett vad.