mjbn

Det blev hockey ikväll. Värmdö möte MB. Älskar fasiken sport! Man. Blir så jävla lycklig. Tyvärr förlorade MB men det var en grym match.

direkt efter matchen blev jag tvungen att åka till jobbet, så nu sitter jag här. Precis suttit och pratat deeptalk med min kollega men hon fick ta och gå och lägga sig. Så nu sitter jag här själv uppe och funderar på vad jag ska ta och hitta på. Kanske ska ta och titta lite på viaplaY och få denna natt att rulla på. 

Jag ligger i soffan och vid fötterna sitter Cornelia och tittar på tvn, det är Dora på tvn, Cornelias favorit program. Jag sitter och tittar på henne varenda rörelse hon gör varje liten min, hon sitter precis som sin far,  jag säger till henne Gud så lik du är din pappa just nu och hon svarar nä med världens leende. Jag vet ju att hon inte har förstått vad jag precis sagt Men så lik hon är honom. 

Hon nämner honom, hon säger saker hur han är som inte riktigt stämmer men hon får faktiskt tro att det är bättre än vad det är. Egentligen skulle jag bara vilja säga rakt ut men vad tjänar det till? Han är inte här, han frågar inte hur hon mår. Jag blir ledsen och funderar på vad som faktiskt gick snett?! För ett år sedan var det jag som bad om att vi bara skulle vara vänner. Vi blev aldrig vänner, efter några månader eller typ 1 så stod jag och önskade annorlunda. 

Vår dotter blir sjuk och vi har nu spenderat snart en månad på sjukhus, inte konstant men fram och tillbaka. När Cornelia läggs in så tar jag f ram telefonen, skulle vilja ringa men vill inte väcka Cornelia som somnat så det blir sms till de som bör veta, de jag tror vill veta. Han blir en av dom, bara ett svar tillbaka att om hon är kvar imorgon så kommer VI, jag tar genast och svarar tillbaka vad han menar med VI, han behövde ha sin nya med sig. Hon skulle inte följa med in men sitta utanför, jag ställer mig frågan varför han då blev tvungen att säga vi. Dessutom inget hur mår min dotter? Jag ville sulà telefonen i golvet för allt kändes som han bara tog allt på skämt, när hans sedan säger att han kan inte gå själv för då kommer jag tro att vi har en relation fick mig bara att gråtskratta. Det är ett skämt, ettt skämt för honom. Det blev så jävla pinsamt. Här har vi en som skrivit till mig som skaffat olika facebooks konton för att få reda på information eller va det nu Var för anledning. Jag ärligt hade bara velat ha honom där som stöd, jag skulle så gärna vilja få ett stöd, vi är föräldrar till världens vackraste tjej och hon är sjuk. Jag skulle vilja ha någon som känner sådär som jag. Jag menar just att vara orolig över att förlora sin dotter, någon som vill göra allt för henne. Det hade känt så mycket lättare med någon att dela känslor med. Just nu kör jag själv, helt ensam om rädsla och sorg. 

en gång i tiden var han mitt allt, sedan så fick jag min dotter och hon blev det viktigaste i mitt liv. Allt har slutat i kaos. 

 

Att vara åter på jobbet, att försöka tänka på allt positivt efter allt det här.

Dt känns skumt att inte veta hur allt det här kommer gå till. Jag vill veta vad man har hittat så man kan fokusera på det man bör fokusera på. 

vet inte vad som händer och jag skulle så gärna vilja ha ögon på situationen.

 

Hej, det är Bodil från sachsska barnsjukhus, hur är det? :- jo det är väl bra. Vad bra.  Jo du vet jag sa senast vi sågs att röntgen såg bra ut men nu har man vid den noggrannare kontrollen hittat en förändring i Cornelias vänstra hjärnhalva!

det var ungefär så långt jag hann lyssna. Tårarna  slutade inte rinna och tankarna var inte många! Jag försökte lyssna på varje litet ord men det gick inte! Jag hör några få till saker, att man vill ha in henne i nästa vecka på ny röntgen och även en synundersökning.

min värsta mardröm har slagit in och vad gör jag nu? när jag från början fick hör. Att röntgen såg bra ut så kunde jag äntligen planera framtiden Men så kom samtalet som förändrade allt. Jag kan inte planera något just nu! För vi vet inte, det kan vara cancer chansen har ökat rejält och jag ser cancer som en dödssjukdom. Man överlever inte. Men jag vet Stt det finns fall där man intenlverlever. 3 år med cancer?! Är det rättvist då? Jag hoppas att en förändring kan betyda något helt annat men jag kan inte släppa tankarna. jag ser på Cornelia och tänker: tänk om jag inte får låna henne längre än såhär?! jag ska ha henne resten av mitt liv i livet med mig Så är det bara! Helt plötsligt så känns 24 timmar som världen kortaste sekund, samtidigt som

om tiden står stilla! Det finns inte tillräcklig med tid att hinna leva men att livet går inte att fortsätta för du kan inte leva som vanligt. 

Vi väntar på svar, men vill man verkligen veta? 

Jag höll mig vaken med kaffe! typ mitt på dagen så åkte vi och träffa min bror och var hemma hos honom i västra Haninge! Långt åt helvete. Efter en stund så åkte vi vidare till MB hallen för att titta på lite a-lags hockey. Åhh älskar det verkligen! och inge fel att se sexiga gubbar Med utrustning! Så nu sitter jag och väntar på människan som behövde handla oxå! Han är lite långsam! 

 

Men en nu så ser jag han komma dags att köra lite nu

Alltså villa fantastiska vänner jag har! Man säger att i svåra utmaningar så märks det vilka som är dina Sanna vänner och vilket gäng jag har! nät det verkligen gäller så står de upp! Jag har skrivit att jag inte har någon att luta mig mot och jag menar inte att jag inte har er! Ni har varit underbara. Jag saknar bara någon som älskar min dotter på samma sätt som jag gör! Ni älskar min dotter men ni har inte samma relation. Men jag inser att jag bara behöver er! Ni erbjuder att ställa upp som sällskap, låna ut eran axel och visa all ilska, sorg mot er! 

Allt man behöver är en sann vän och jag har en hel bunt av dom! Jag älskar er!! 

Min familj, är oxå helt fantastiska! Ni ger så mycket stöd och omsorg! Ni alla som hört av er, ställt upp på mig och C ni kommer förevigat alltid finnas där i hjärtat! Puss Alla Mina fina!

Fredag den 25 oktober, det är fredag och redan oktober. Slutet på oktober var har tiden tagit vägen? det slog mig idag att det redan är oktober att 10 dagar av antibiotika behandling har löpt ut men det är inte bra. Vi var till läkaren och man ska göra röntgen i nästa vecka. Det är en befrielse att de vill gå vidare och ta reda på vad tröttheten och huvudvärken beror på men.. När jag frågar läkaren vad är det ni kommer leta efter så säger hon att de kan med röntgen se trycket i huvudet men även om det växer något där, sen så säger hon ska jag vara ärlig så letar vi efter TUMÖRER. Ja juste nu kommer de leta efter min största mardröm, cancer. Det blir ju skönt om man kan utesluta Cancer men tills man vet svaret så ökar klumpen i magen och jag känner mig spy färdig. Mitt liv är kaos och jag vet ärligt inte hur jag riktigt ska hantera allt som händer men försöker göra det där lilla extra och inte missa något.

varje litet leende som skapas vill jag bara lägga på bild. Jag är så jävla rädd just nu att jag ska förlora min största kärlek i det här livet. jag försöker tänka på att det behöver inte vara något jätte hemskt, det kan vara vad som helst.

Tankarna går och kan det verkligen vara cancer, hon är ju bara 3 år, klart det inte är cancer men så kommer man på att det går ju visst det finns många barn som drabbas men varför skulle mitt barn ha det, klart hon inte har det, men varför skulle det inte vara möjligt bara för att hon är min dotter?! Tankarna är många och vart hittar man svaret?! Jag vill inte vänta tills nästa vecka fast det är ju ganska skönt för  just nu  räknas hon ju som frisk eller hon har ju inte cancer iaf. Ja typ så går tankarna och ärligt så låt mig bara vakna upp av denna mardröm. Jag vill bara att allt ska vara bra, att inget av läkarbesöken har existerat att allt bara var en stor jävla mardröm.

Det är så sjukt hur fort min energi tar slut. vill sova. önska att jag hade M här som får mig att bli bättre.. men jag orkar inte ens ringa för att be honom komma,Jag orkar inte åh.

Här står jag, där ligger hon. Det regnar utanför, mörkret har lagt sig över stockholm och jag står vid fönstret i Cornelias rum på sjukhuset. Tiden står stilla på sjukhus, världen utanför lever på precis som vanligt, precis som om inget har hänt men här står jag och har min dotter liggandes i sängen. Hon har ont men jag kan ingetting göra, hon är sjuk men ingen vet varför. Det är då det är ganska skönt att tiden står stilla här. men samtidigt så rinner tiden i väg för alla utanför sjukhuset och den tiden ska vi ta igen men kan man det?
Sjuksköterskor kommer in för att ge dropp och smärtstillande och det jag kan göra är att se på. Man tar nya prover, nya tester för att se vad det här beror på. men ingen vet. Att se sitt barn lida, att veta att det är något med sitt barn men man vet inte vad, är det värsta som finns. Cornelia har ju varit sjuk ofta men då har man fått en diagnos och då kan man leva utifrån diagnosen, men idag har vi ingen diagnos. Hon har sådan smärta att hon kräks..
Vi lever på en skör tråd och orken tar slut, fajten om att få min dotter att må bra sätts på prov där vissa provocerar till sig uppmärksamhet. Jag skulle bara vilja berätta för de personerna att mitt liv har pausat från verkligheten, medan ert fortsätter precis som vanligt. Jag står här inte du! Min Vardag är just nu att försöka göra livet så likt sig som möjligt men det går inte för att min dotter är sjuk. Jag kan inte gå till jobbet som vanligt, inte lämna henne på dagis som vanligt och jag kan inte leva vårat liv som vanligt. Jag eller VI får försöka göra allt så gott det går. Vi lever ett helvete för tillfället. Medan du som provocerar gör saker för att jävlas. Tänk om du stod här, fanns här så hade min ork kunnat läggas på annat.
Mitt liv lever jag just nu på en lite skör tråd. Med en massa frågetecken.

Idag är det sjukhus besök som vanligt. fast idag är det en hel dag då vi ska träffa en specialist eftersom Cornelia hade lite lågt immunförsvar.

ska se om jag orkar avsluta detta inlägg. har oftast lite ork men efter enstund dör det ut på en gång. Det är väldigt mycket just nu. Cornelia blev inlagd på sjukhus i torsdag efter att kräkts och skrikit konstant att hon hade ont i huvudet. Maktlös som man känner sig och ett tag ville jag bara ringa efter ambulans. Den smärtan hon hade var hemsk. Inne på sjukhuset så kommer vi direkt upp på avdelningen för att få vård. Jätte smidigt.. Men eftersom jag hade jobb så blev jag tvungen att lämna henne för att försöka hitta någon som kan ta över mitt pass, så när jag kom på jobbet fick jag ringa kollegor och lyckades få någon som hjälpte mig. Tillbaka på sjukhuset och de sätter dropp och ger cornelia smärtstillande. Dagen efter är hon lite piggare och vi får ta och åka hem. Eftersom man redan har en pågående utredning så ansåg man bara att C inte behövde akutvård längre. Genast hemma får hon ont i huvudet men inte så som det var då. Sover nästan hela tiden och imorse när vi vakna så hade hon så ont i huvudet, hon får smärtstillande men gnäller ändå på huvudet. när det var dags att åka till sjukhuset för att få hennes behandling så gråter hon konstant från dörren hela vägen till sjukhuset, jag får bära henne från bilen och precis utanför dörren in till sjukhuset så kräks hon ner oss båda två. in på sjukhus och vi hamnar inne på ett rum för att få vård. hon får mer smärtstillande och sin behandling och väntar på läkaren eefter 3 timmars väntan på läkaren och Cornelia är på fötterna igen så bestämmer vi oss för att gå men får med oss smärtstillande så var 3 timma ska hon ha medicin och förhoppningsvis så slipper hon den där värsta smärtan. imorgon ska vi in igen för att få behandling så då får vi se hur det är då. förhoppningsvis är det bättre.

Nu var det en jobb natt! Känns förjävligt! Skulle bara vilja vara hemma med Cornelia! Hon har haft sådan huvudvärk idag och varit trött så skulle verkligen velat vara hemma..  Men hur ska man göra?! Jag måste ju åka och jobba!  Blir väldigt jobbigt denna jobb vecka! Cornelia kommer att komma till mitt jobbigt morgon bitti så jag kommer inte få sova något för vi ska ju in till sjukhuset och få behandling! så när jag går av lördag morgon kommer jag nog vara helt jävla slut!  och då ska vi ju in på avdelning 74 för behandling visserligen varje dag men vet ibte hur jag ska orka! Men man gör ju det för att man måste...

jag är då trött, jah sover bara några få timmar! Cornelia mår inte så bra längre! Hon har så ont i huvudet vi vet inte om det har med undersökningen och göra! Vi får se! Blir bara något kort nu när jag skriver! Jag har ingen ork just nu! Känner ett tvång att skriva till visa dom inte frågar hur Cornelia ens mår så när de som bryr sig och frågar hittar jag inte orken att svara! Det är tur att det går att kopiera så det blir samma svar till alla! och tack till alla som finns och frågar Hut det är! Till er som lagar mat till oss, till er som försöker finnas konstant bredvid våran sida!  Finns inga bättre än er!  

till er andra dra rakt åt helvete!!